en typiskt svensk deckare?

Grytunderlägg brottsplats.

Denna helg var det en spännande och intressant fråga hos Annika.

 Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.

Jag har inte funderat så mycket på det tidigare men däremot märkt att jag mer och mer föredrar svenska deckare. Varför då kan man ju undra. Den tydligaste skillnaden för mig är att svenska deckare ofta har en kvinnlig huvudperson, och författaren är en kvinna, medan brittiska och amerikanske deckare (de jag läst) ofta har en man i huvudrollen och en man som författare.

För någon vecka sedan påbörjade jag en brittisk deckare, av en författare jag läst förut och som jag gillar. Men det var så rörigt. Väldigt många människor att hålla reda på och jag orkade helt enkelt inte koncentrera mig på en sån berättelse efter jobbet. En sak som utmärker svenska deckare är nog att de ofta innehåller få personer, få poliser och så några familjemedlemmar. I brittiska är det många poliser inblandade, kanske mer realistiskt, och huvudpersonen lever ofta ensam, och är i någon typ av konflikt med sin chef och ibland även någon annan på stationen som inte gör sitt jobb tillräckligt bra. Arbetsplatskonflikter förekommer inte alls så ofta i de svenska deckare jag läser, här är det mer myspys på jobbet. Å andra sidan har de svenska poliserna problem hemma, med äktenskapet och barnen. Amerikanska deckare utmärks av att de är spännande och har mycket driv, tyvärr saknar många svenska deckare det.

Brittiska deckare har ofta musikreferenser, eller är det något som kommer mer och mer även i svenska!? Tycker det är lite tröttsamt i alla fall. Brittiska och amerikanska deckare utgår ofta från någon storstad, medan svenska utspelar sig i småstaden. Sedan finns det ju många deckare som inte alls har poliser i huvudrollen men det får vi ta en annan gång...